har varit och promenerad, solat, fikat med Sami och yrat runt i världen utan att riktigt förstå vad som händer/ hände, kommer att hända. livet  "livet väntar som en farlig gåta, man har bråttom dit men snart är man där"

Egentligen rör det mig inte längre vad som görs,vad som hörs, jag tänker inte bli besviken, det kanske är dax att dra. Lyssnar inte längre, inget värt längre som inte inger hopp. Jag är där ingen vet, där inget kommer in.

Tiden går, månad- år.

Finns det plats för lite värdighet, finns det tid för ngt att växa?

Jag tar mig alltid loss men alltid hångar marken mina fötter.Inget kan vagga mig varm och lugn.

Jag inte ens förmå mig att hjälpa mig ngn annan, hur ska jag då få ett ljus där jag irrar och springer , runt i mina dunkla rum...?

Tung tristess.

Så jag väntar, om tiden vill ifatt...

- lägg ner förhelvete!